Jag har tidigare haft en serie här på bloggen där jag funderar över språkbruk och det är ett ämne som intresserar mig eftersom det driver ett sätt att tänka . På senare tid är det ett begrepp som gör mig irriterad.
Vi har i Sverige under många år haft en ganska hög boprisinflation mycket drivet av lån och låga räntor…samt i någon mån av bostadsbrist trots att jag tror att de senare är den svagaste av dessa argument. Tidigare har jag irriterat mig på att man pratar om att vinna budgivningen när man i själva verket bara har vunnit möjligheten att välja sina egna bojor.
Mitt nya hat-uttryck är när man pratar om att ”Svenskarna är positiva till bostadsmarknaden” och med det menar man att man tror på fortsatta uppgångar i bostadspriserna. Positiva…till vad då...att det blir dyrare att bo och att man nu måste amortera i snitt i 105 år för att bli skuldfri istället för tidigare ”bara” 100 år? Är det kanske den fantastiska möjligheten att ytterligare föda bankerna med ännu större vinster…? I varje bostadsaffär finns det en säljare och en köpare. Det tillförs nya bostäder till beståndet löpande så det är fler som köper än som säljer. Ett ännu högre pris från redan mycket höga nivåer kan inte vara positivt för köparna. Säljarna i sin tur ska i de allra flesta fall köpa något annat…och även om de får mer betalt för den nuvarande bostaden så får de ofta betala mer för den nya…då inte heller de har speciellt stor anledning att vara ”positiva”.
Om det istället stod det mer neutrala ”Svenskarna tror på fortsatt höjda bostad priser” eller i annat fall Bankerna/Mäklarna är ”Positiva till bostadsmarknaden” så skulle det vara mer korrekt. Eller varför inte ”Svenskarna är negativa till bostadsmarknaden och tror på fortsatt högre priser”?
Vad tycker ni om detta språkbruk? Har ni några andra reflektioner på ord som används felaktigt eller leder tanken i felaktig riktning?
