Vi behöver alla någonstans att bo, boendet kan dock variera mycket från en liten koja i skogen eller en husvagn till ett slott. De flesta av oss bor ju dock i lägenheter eller småhus och sedan ett par år tillbaka äger mer än 50% av svenskarna sitt boende men det är även många som hyr. Ett boende är en fast punkt och i den meningen kan det minska vår frihet eftersom det finns en barriär för att flytta då det många gånger är arbetsamt och kostsamt i vissa fall kanske nära nog omöjligt beroende på boendesituation.
När jag ser på vårt boende just nu så är det en kombination av att vara nära våra arbetsplatser och samtidigt på en plats som vi tycker är bra för barnen. Därför bor vi på en mindre ort närmare ett medelstort samhälle där vi arbetar. Så länge vi är yrkesverksamma fyller detta boendet alla våra behov. Möjligen är huset lite för stort och kräver lite för mycket arbete av oss som jobbar heltid och har tre små barn…med totalt sett tycker jag ändå att det väl motsvarar våra förväntningar på ett boende.
Efter det vi slutar arbeta (enligt plan 2018) kommer boendet i ett annat ljus. För det första är inte pendling till arbete någon stor fråga längre. Däremot tänker vi driva lite egna projekt och förutsättningarna för dessa blir istället viktiga. Vi kommer även ha möjlighet att om vi så vill vara borta under en hel sommar eller ett helt år även om vi kommer ha mindre råd med vanliga semestrar. Detta sätter lite andra krav på boendet. Vi vill t ex att boendet ska vara attraktivt för ”house swap”, uthyrning med mera. Då kan boendet vara en möjliggörare istället för ett hinder för att genomföra våra olika planer och idéer.
Det är här det eventuella nya huset kommer in. Det ligger på en ort som har större attraktionskraft för turism och dessutom är det brist på bostäder att hyra. Huset består av en huvudbyggnad som är ungefär hälften så stor som vårt nuvarande hus. På tomten finns även ett mindre hus med eget kök och toalett/dusch som är möjligt att hyra ut separat (till exempel till turister eller studenter). Huset har också ett garage och hel källare vilket möjliggör bra förvaring även om kvadratmeterytan är liten jämfört med vår nuvarande hus. På den negativa sidan ligger att huset kommer att kosta lite mer i inköp än vad vi kan få ut för vårt nuvarande hus (uppskattningsvis 500-700 tusen kommer vi behöva lägga emellan). Eftersom huset är mindre bedömer vi att detta kompenseras av att det har lägre kostnader för underhåll, uppvärmning mm. Totalt tror vi att vår boendekostnad kommer vara i det närmaste oförändrad. Vi har dessutom möjlighet att få lite hyresintäkter så netto kanske det till och med kan bli positivt men det räknar vi inte med i grundkalkylen. Vi skulle dessutom ha större möjlighet att klara oss betydligt mer utan bil på den nya orten och vi skulle vara närmare delar av vår familj, släkt och vänner vilket skulle möjliggöra att vi hjälper varandra mer och att vi delar på en del saker istället för att ha all utrustning var för sig.
I det riktigt långa perspektivet skulle man kanske till och med kunna tänka sig att om 20 år när barnen inte bor hemma längre att vi flyttar in i det lilla huset på gården och hyr ut huvudbyggnaden till en trevlig barnfamilj.
Poängen i vidare mening med detta inlägg är att beskriva hur vi tänker kring boende som en möjliggörare för det liv man vill leva snarare än som en boja som hindrar en från en massa saker. Boendet är ju förstås en kostnad men kan även vara en tillgång som skapar kassaflöden t ex om någon del går att hyra ut separat eller om det går att hyra ut när man själv till exempel är på resa och betalar för boende på annan ort eller helt enkelt byter boende under en tid med någon från ett annat land. Boendets huvuduppgift är fortfarande att förse familjen med tak över huvudet på en plats där det är bra att leva men om det förutom det kan bjuda på ytterligare möjligheter så är det ju en stor bonus.
Hur har ni andra tänkt på detta kring boende? ”Bara” en plats att bo eller en möjlighet till frihet och avkastning?
